Jananders Palmqvist talade på Ronneby Torg första maj 2008

-Under de snart två år Alliansen regerat har skatterna sänkt med ca 60 miljarder kronor. Om bara hälften av detta i stället hade använts till att stärka upp de gemensamma välfärdstjänsterna hade det motsvarat ett statsbidrag till kommunerna på ca 3 000 kr per invånare. För Ronnebys del hade det motsvarat ca 90 miljoner kronor. Detta motsvarar lönekostnaderna för minst 200 jobb! sa kommunalrådet i sitt tal.
Läs hela talet

Mona Sahlin Första Maj 2008
Mona Sahlin talade inför över 7000 åhörare på Götaplatsen i Göteborg. - Vi behöver en kompetensförmedling som tar tillvara den kompetens och mångfald som finns därute, sa Mona Sahlin i sitt tal.
Läs mer

Låt aldrig borgerligheten lägga beslag på frihetsbegreppet
”Låt aldrig borgerligheten lägga beslag på frihetsbegreppet.” Det sade socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog i sitt Första Maj-tal i Örebro.

- Den tidigare moderatledaren Gösta Bohman beskrev det som att en fattig människa i Calcuttas rännsten är friare än många svenskar

- I dag styrs Sverige av den unga höger som då tillhörde Bohmans allra hetaste beundrare. Låt oss komma ihåg det och låt aldrig borgerligheten lägga beslag på frihetsbegreppet.
 

SSU kräver att Carl Bildt sätter ökad press på Israel att upphöra belägringen av Gaza.
Under sitt förstamajtal i Piteå krävde Jytte Guteland att regeringen ska öka pressen på Israel att upphöra belägringen av Gaza. Efter Hamas valseger så har det israeliska agerandet inneburit att Gaza karaktäriseras som världens största utomhusfängelse. En FN- rapport beskrev nyligen att nästan 80 procent av invånarna i Gaza lever i fattigdom.
Läs mer

.

Första Maj firare

Det har snart gått en halv mandatperiod sen förra valet. Under denna relativt korta tid har den omvridning av politiken som vi socialdemokrater varnade för i 2006 års valrörelse skett ovanligt snabbt.

För det handlar om en omvridning. En kraftig högervridning. 

2006 års valrörelse var varken den första eller sista valrörelse som handlade om olika synsätt på hur vi ska organisera, leda och styra ett land, landsting eller kommun.I grunden handlar det om vår syn på människan och vilket behov det finns av gemensamma lösningar.

Den socialdemokratiska modellen som under lång tid format Sverige och de övriga nordiska länderna har ställts mot högerns samhällsmodell av mer anglosachsisk typ som präglar USA och England. 

Kännetecknande för den modell som funnits i Sverige är att den präglats av en hög grad av jämlikhet och välfärd. Det har funnits en hög och relativt jämn sysselsättning och präglats av goda tillväxtförhållanden. Den bygger på generella rättigheter och ersättningar från socialförsäkringssystemen, en stor offentlig sektor och en arbetsmarknad med starka parter och där villkoren reglerades av kollektivavtal. Denna modell förutsätter också relativt höga skatter. Skattenivåer som accepterats just pga av att välfärden gällt lika för alla.  

Mot detta står högerns modell som bygger på låga skatter, en relativt liten offentlig sektor, ett svagt socialt skydd enbart riktat till dem som har den sämsta ekonomin, kombinerat med privata försäkringar för dem som inte nöjer sig med det social skydd som samhället svarar för, eller en välfärd som ger en garantinivå vad som gäller tjänsteutbudet och kvaliteten med möjlighet att köpa till lite extra, samt en arbetsmarknad med svaga fackföreningar.   

Att fackföreningar är svaga gör det därmed lättare att få till stånd den låglönemarknad som eftersträvas 

Detta förändrade synsätt har man haft som ambition att ändra i tidigare val också. 2002 försökte man lansera begreppet systemskifte, samtidigt som man gick till val på kraftigt sänkta skatter. 2002 gjorde moderaterna ett uruselt val. Därför bytte man taktik och retorik inför valet 2006.

En taktik som syftar till att bryta ned det starka folkliga stöd som funnits för den socialdemokratiska modell som länge präglat Sverige. Man använde begrepp som att bryta ”sossefieringen”. Attityderna måste ändras. Medborgarna utmålades som ”trygghetsnarkomaner” och i stället skulle vi vara som ivriga bävrar. Hela den borgerliga idén bygger på att i det allra flesta fall beror på individen vilken livssituation han eller hon befinner sig i.   

Detta till motsats mot den människosyn som utgår från att vi som individer formas av de omständigheter livet innebär och att det därför är viktigt att skapa så goda förutsättningar som möjligt för var och en av oss utifrån grundläggande behov och principer om solidaritet och jämlikhet.  

Den politik som vi socialdemokrater stått för bygger på tre starka grundpelare, och det är dessa tre grundläggande pelare som den borgerliga regeringen har siktat in sig på för att åstadkomma det de vill, och som de ibland kallar för attitydförändring och ibland för att bryta sossefieringen eller alternativa lösningar 

Grundpelare 1 är arbetsmarknaden och partsrelationerna. 
Det första är att försvaga fackföreningsrörelsen och förskjuta maktbalansen mellan parterna. Det andra är att skapa en större låglönemarknad inom den privata tjänstesektorn. Bägge sakerna hör ihop.

En försvagad fackföreningsrörelse har svårare att bekämpa framväxten av en låglönemarknad samtidigt som löntagare med svag förankring på en otrygg arbetsmarknad är svårare att organisera fackligt.

Metoden man använt/använder är att attackera a-kassan. Höjda egenavgifter i A-kassan har dessutom kombinerats med avskaffad skattereduktion för medlemskap i facket. 

Just försämringen i a-kassan är central i högeralliansens politik. Förutom att medlemskapet blivit dyrare har den också försämrats så pass att den inte ger inkomsttrygghet. Jag ska nu inte gå in på alla de förändringar man genomfört men genomgående är det så att villkoren försämras. Man har också gett sig på arbetsmarknadspolitiken, dels med minskade resurser och dels med en förändrad inriktning. Allvarligast är minskningen av utbildningsinsatser. Många arbetslösa får inte ens möjligheten att skaffa sig den kompetens som erfordras för att ta de nya jobben.  

Kopplat till detta är också de skattesänkningar som genomförs. Skattesänkningar som det de kallar utanförskapet inte får del av. Högeralliansens omfattande skattesänkningar ger inte bara växande klyftor utan också ändrade konsumtionsmönster, i vart fall är det vad man säger sig vilja åstadkomma.

De rika kan/ska använda sina skattesänkningar till att köpa fler privata tjänster. Tjänster som också subventioneras av alliansen. En subvention som sker på bekostnad av offentliga tjänster inom barnomsorg, och vård. Här är vårdnadsbidraget det tydliga exemplet.  

Vi vet alla att de offentliga tjänsterna som finansieras gemensamt och nyttjas efter det behov som finns har störst betydelse för de med låga inkomster. På så sätt stimulerar skattesänkningarna också de, framväxten av en låglönemarknad.

Pengarna till vårdnadsbidraget ska tas från den offentligt finansierade verksamheten. Inga nya tillskott från staten. Inget krav från den som får vårdnadsbidraget att minska sin arbetstid . Om man i stället anställer en ungdom slipper man numera betala sociala avgifter. Eftersom det också betraktas som en hushållsnära tjänst får man dessutom också göra avdrag för kostnaden. Ett svagt fack får mindre möjligheter att se till att de hushållsnära tjänsterna tex barnpassning får rimliga anställningsvillkor.  

Därför är och blir  A-kassan en viktig politisk skiljefråga mellan de två politiska huvudlinjerna i svensk politik.  Mycket kommer att förändras i Sverige under de kommande åren som återstår av den förhoppningsvis borgerliga parantesen. Allt kommer inte att kunna återställas inom en mandatperiod. Men just A-kassan är så fundamental för det samhälle som vi socialdemokrater stå för. Därför måste den vara nummer 1 i det reformarbete som återigen måste startas. Som vanligt ett städarbete som måste göras efter det att borgerliga regeringar styrt Sverige. 

Grundpelare nummer 2 som man ger sig på är socialförsäkringarna.
Den socialdemokratiska idéen är att socialförsäkringarna ska garantera ekonomisk trygghet baserat på inkomstprincipen vid sjukdom, arbetsskada arbetslöshet och ålderdom. De ska kännetecknas av att de är finansierade med skatter och utjämnar risker mellan olika individer.

Tillgången till de ska inte vara kopplad till risken att drabbas av arbetslöshet och ohälsa. Det är just dessa fördelningseffekter som skiljer de från privata försäkringar. 

De attacker som nu sker mot dessa försäkringar sker med både kraft och stor politisk list. Man började med att sänka inkomsttaken både i A-kassan och sjukförsäkringen. Därmed fick breda inkomstgrupper ett sämre inkomstskydd. Dessa grupper ges istället skattesänkningar och man stimulerar fram kompletterande privata försäkringar. I förlängningen kräver dessa grupper ännu större skattesänkningar för att kunna finansierar sina privata försäkringar. På detta sätt skapar högeralliansen en självförstärkande rörelse som successivt urholkar stödet för den generella välfärden. Självklart är man medveten om följderna av sina förslag.  

Man gör det inte för att man inte förstå.  Man gör det för att man vill att det ska bli så! 

Grundpelare nummer 3  i den socialdemokratiska politiken är de gemensamt producerande välfärdstjänsterna
Även här gäller att attackerna mot den offentliga sektorn utförs med kraft och en stark politisk vilja att förändra det svenska samhället. 

Sedan bakslaget valet 2002 hade Reinfeldt insett att det inte gick att vinna ett val genom att plädera för en kraftigt minskad offentlig sektor. Därför sa han i valrörelsen 2006 att han krona för krona skulle möta socialdemokraternas politik avseende den offentliga välfärden. 

Detta var dock endast retorik.  

I praktiken förs en politik med skattesänkningar som långsiktigt minskar möjligheterna att finansiera den offentliga välfärden och som man vill ska följas av en privatiseringsvåg. Metoderna för detta varierar. Man strävar efter system som om de införs blir svåra att avskaffa.

Ta exemplet om vården. Alliansen har beställt en utredning de kallar ”Vårdval Sverige”. Utredningen föreslår att alla landsting ska tvingas införa liknande system som införts i det moderatledda Stockholm.  

Att konsekvenserna blir en förstärkt segregation bryr man sig inte om.

Att konsekvenserna blir att glesbygden utarmas bryr man sig inte om.

Att företagens frihet att tjäna pengar på vårdcentraler eller för den del skolor eller särskilda bostäder driver upp den offentliga sektorns kostnader bryr man sig inte om.  

Att sänkta skatter gör det ännu svårare att finansiera en gemensam välfärd bryr man sig inte om. 

Det enda man bryr sig om är konsekvensen förr eller senare blir privata försäkringar och gräddfiler för den som har råd!

Sveriges Kommuner och Landsting, som också leds av högeralliansen, har inrättat en beredning för att diskutera välfärdens finansiering. I början av februari genomförde beredningen via ett opinionsföretag en undersökning. Resultatet från den undersökning läckte ut i början av april. 

Bland annat visade det sig att 9 av 10 föredrar högre kvalitet inom vård skola och omsorg framför sänkta skatter. Ordföranden i beredningen är det moderata kommunalrådet i Båstad Annette Åkesson, var missnöjd med detta resultat.  

Däremot var hon nöjd med att så många som 78 % hade angett de kunde tänka sig att betala extra för att få bättre äldreomsorg till sig själva. 61 % resp 55 % svarar samma sak när det gäller skola respektive barnomsorg för sina barn. Hennes kommentar till detta var. ” Det är glädjande att det finns en öppenhet att pröva alternativa lösningar”.  

Känner ni igen språkbruket? Är det inte attitydförändring så är det alternativa lösningar. Tyvärr verkar detta vara en attitydförändring som redan fått genomslag. I Ronneby känner vi igen det från den diskussion vi hade förra året om avgifterna till barnomsorgen. I breda grupper ansåg man att avgifterna skulle kunna höjas. Det var väldigt få i debatten som tog hänsyn till de omfördelningseffekter detta skulle innebära.   

I grunden handlar högeralliansens politik om att bryta den sammanhållning som ett samhälle ska stå för.

Ett samhälle som bygger på att vi tar ett gemensamt ansvar och inte enbart ser till oss själva. 

 I grunden handlar det om vilken människosyn som skall råda. En människosyn som utgår från att vi är solidariska eller en människosyn som utgår från att vi präglas av egoism. 

Det handlar om att inse att människan drivkrafter inte enbart utgår från egoism, egenintresse och individuell nyttomaximering, utan att drivkrafterna är mångsidiga och komplexa.  

Vi drivs också av omtanke om andra, empati, solidaritet, sociala behov och gemenskapsintresse och att vi har en förmåga att ta kollektivt ansvar. 

Vilka sidor som får störst betydelse avgörs bl.a. av vilka som stimuleras mest. Historien har visat oss att det varierar. 

Just nu går det fort. Vi ser en försvagad fackföreningsrörelse och att det växer fram en låglönemarknad. Man försöker minska den offentliga sektorn. Man inför privata lösningar på område efter område. 

Stat och kommun säljer ut sina tillgångar. Moderaterna i Ronneby tar varje tillfälle i akt att föreslå utförsäljning av kommunal egendom. Inte av ekonomiska skäl, tvärtom även om det är ekonomiskt ofördelaktigt vil man göra detta. Motiven är ideologiska. 

Och när breda inkomstgrupper ( medelklassen) inte får vad förväntar sig av stat och kommun börjar de se om sitt hus med privata försäkringar.

Riktningen är klar. Hur långt det kommer att gå avgör vi själva!  

Det beror på hur starka motkrafterna är och vad folkets vilja är. 

Men genom att högeralliansen sätter in sina stötar mot de tre viktiga grundpelarna samtidigt finns risker för att det blir självförstärkande och vi går mot ett samhälle där vägen in går genom att rädslans och otrygghetens portar öppnas och ett mer privatiserat och egoistiskt samhälle växer fram. Och när det beteendet väl ändrats är det svårt att göra något åt det.  

Då har sossefieringen brutits. Då har attityderna förändrats. Då har de alternativa lösningarna slagit rot.

Och när drömmen och visionen om ett jämlikhetens samhälle tynat bort kan vi se oss vakna i ett helt annat samhälle – ett samhälle vi inte ville ha. 

Därför, första maj firare, måste vi våga stå upp för värderingar om solidaritet mellan människor och ett samhälle som jämnar ut klyftor mellan olika grupper och individer även om det innebär att de av oss som har det lite bättre måste betala mer i skatt.  

Därför måste vi ta kampen för en återställd a-kassa.

Därför skall vi stå upp till försvar för en stark offentlig sektor.  

Därför skall vi år efter år se till att parollerna i första majtåget ha sin grund i visionen om ett rättvist, solidariskt och jämlikt samhälle.  

Ett samhälle där vi alla är lika mycket värda oavsett om vi är födda i eller utanför Sverige.  

Ett samhälle där några inte enbart ses som pusselbitar för att de mest välbärgade ska få ihop sitt livspussel.  

De ideologiska skillnaderna är tydliga! Högern har alltid varit motståndare till den generella välfärdspolitiken. På 1950 talet drev högerpartiet en kampanj mot det de kallade understödstagarandan och på 1990 talet var det mot det de kallade bidragsberoende.  

Budskapet var att ersättningarna från sjukförsäkring och a-kassa var för generösa. Folk stannade hemma i stället för att jobba och fastnade i inlärd passivitet. Dessa begrepp slog aldrig igenom bland väljarna, kanske därför att de så tydligt pekade ut sjuka och arbetslösa personer som lata och ovilliga att arbeta. 

Betydligt bättre gick det för alliansen valet 2006 när de lanserade begreppet utanförskap. Jag tror det lyckades för att de hade lärt sig av tidigare misstag och undvek att peka ut individerna utan att det istället svarade mot den oro som fanns inför arbetslösheten.

Men den faktiska politiken har inte ändrats. I alliansen politik är utanförskapet en synonym för bidragsberoende. Alliansens förklaring till utanförskapet ligger i att det är för generösa ersättningar som gör att folk stannar hemma med bidrag i stället för att jobba. 

Alla försämringar man gjort, gör eller planerar att göra motiveras med att det syftar till att minska utanförskapet. Senast var idén att långtidssjuka skulle kunna tvingas att säga upp sig från sitt arbete som motiverades på detta sätt.

På samma sätt avvisas också all kritik mot deras politik med att det tillkommit en massa jobb. 

Sant är att det under 06 och 07 tillkom många nya jobb. Dock var det fler under 06 än 07, alltså innan de hunnit sjösätta sina försämringar. Vidare planar nu ökningen av de nya jobben ut nu när förändringarna i välfärdssystemen  på allvar slå igenom. 

Verkligheten stämmer alltså inte med de borgerliga teorierna. 

De nya jobben beror helt enkelt på högkonjunkturen och att ökningen planar ut beror på att konjunkturen gör det.

I vårpropositionens finansplan anger de själva att en viss arbetslöshet är ofrånkomlig. Det man kan fråga sig är varför de som är arbetslösa ska straffas för det?   

Regeringens egna skrivningar går inte ihop med deras samtida försök att få det att framstå som att alla arbetslösa egentligen skulle kunna få jobb bara de ansträngde sig lite mer.  

Men som jag tidigare har nämnt. Deras politik mot det så kallade utanförskapet handlar inte om arbetslösheten utan om att skära i välfärdssystemen. 

På samma sätt är det med deras politik avseende skattesänkningar. 

När de fyra partiledaren i den borgerliga regeringen nyligen i en DN artikel aviserade ytterligare sänkningar av inkomstskatterna var motivet ” så att det ska löna sig att arbeta mer” 

Ett av problemen med deras s.k. jobbpolitik är att den enbart syftar till att öka utbudet av arbetskraft genom piska för de med låga inkomster och morötter i form av t.ex. skattesänkningar för de som redan har det välbeställt.  

Visst är det märkligt att t ex en bolagsordförande i Ericsson med ett årsarvode på flera miljoner också måste ha ett generöst bonusprogram för att han ska förmås att göra sitt bästa. Så utformas politiken när den grundläggande ideologin utgår från människosynen att det är egoismen och girigheten som är den största drivkraften. 

På intet sätt stärker denna politik motståndskraften mot en lågkonjunktur. Ingetdera har effekt när problemet är bristande efterfrågan på arbetskraft.  

Skattesänkningar som bot mot en lågkonjunktur är ett överspelat recept från mitten av 1900 talet. I ett längre perspektiv skapar de dessutom allvarliga problem att bevara den sociala välfärden. 

Vi vet alla att vi står inför ökade krav på det som idag är skattefinansierat. Framför allt beror det på den växande andelen äldre, men också på behov inom utbildningssektorn. Inom mindre än 10 år har vi ett tydligt behov av ökade skatteuttag. 

I det perspektivet hade det varit betydligt klokare att använda dagens starka ekonomi till att förbättra äldreomsorg och äldresjukvård, både för att förbereda sig  för de ökade behov som kommer och för att täcka de brister som finns redan i dag.

Det ger dessutom jobb!

Under de snart två har man regerat har skatterna sänkt med ca 60 miljarder kronor. Om hälften av detta i stället hade använts till att stärka upp de gemensamma välfärdstjänsterna hade det motsvarat ett statsbidrag till kommunerna på ca 3 000 kr per invånare. För Ronnebys del hade det motsvarat ca 90 miljoner kronor. Detta motsvarar lönekostnaderna för minst 200 jobb!  

Men ur den borgerliga alliansregeringens perspektiv hade det inte lett till den attitydförändring man eftersträvar. Det hade inte bidragit till det systemskifte man vill uppnå. 

Därför ska vi använda den tid som återstår till nästa val att både argumenterar och demonstrerar mot den borgerliga samhällsidén och för den socialdemokratiska idén om ett samhälle där vi inte delar in befolkningen i vi och dom, där dom definieras som ett utanförskap.  

Ett samhälle som bygger på idéer om rättvisa, solidaritet och jämlika villkor. Idéer som vi ska stå upp för även om det kräver ett högre skatteuttag. För det hänger nämligen ihop.    

Tack för att ni lyssnade! 

Jananders Palmqvist 2008